tankar och verkligheten!

När man grubblar över saker så känns det rätt självklart och att livet skulle funka så även fast saker och ting ändå är imot.

Men när det faktiskt går i verkliga livet så vill jag inte vara med längre och allt man funderar över krossas av sig själv, detta tror jag är för att försvara en själv för något som inte hör till ens liv! Kanske rätt bra, vem vet. Jag står här och säger att allt som man tror inte behöver vara sant! 

Jag vet människor som har förstört sina liv bara för att de har lyssnat på andra och inte sig själv! Sån vill inte jag bli,  det är inte värt något. Så varför göra det? Jag vet redan sanningen och jag vill inte bli en av dem. Jag vill inte bli en hög som inte orkar stå upp utan att falla, mitt liv funkar inte så och kommer heller inte bli så.