Jag har ridit i 5 år och sedan slutat pågrund av rädslan att trilla av hästen.
Jag hade hoppträning och hästen bockade så jag trillade av och så slog mig lite smått,men jag hoppade upp igen och detsamma hände framför hindret. Vart ju inte så farligt, men i den åldern så fattade man inte allvaret med att rida!
Idag kan jag sitta på en hästrygg och rida,tack vare att Miriam har hästar så hon har lärt mig att det går!
Tyvärr så finns forfarande rädslan där och är inte längre den tuffa tjejen på hästen som klarar allt! Saknar ändå tiden med att vara en stalltjej på en galoperande häst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar