Min barndom!

Jag hade tänkt mig att skriva lite om min barndom, något som har gjort att jag troligtvis är den jag är idag...
Som liten så gick jag aldrig på dagis, det är något som är näst intill omöjligt för barn. Mina föräldrar jobbade, men oftast så var jag hos min farmor och farfar. De var underbara verkligen! Vi fick verkligen vara barn och leka dunken och kurragömma med dom. Vi fick leka och hos dom fick vi verkligen stå i centrum. Jag saknar allt det där som vi gjorde och den tiden med farmor och farfar, de var som våra andra föräldrar. 

Vi kunde sova över där och vi var alltid välkomna och för oss fanns aldrig ett nej! De där små sakerna kommer jag alltid att minnas och jag själv vill att mina barn ska få ha samma upplevelse med mina föräldrar! Jag är otroligt tacksam över deras uppfostran mot oss, jag saknar dom otroligt mycket och skulle vilja ha dom här idag. Skulle vilja att  dom ser hur vi har blivit och att de skulle vara stolta över oss. 
Jag kommer aldrig att glömma  vad dom gjort för oss, jag hoppas att de förstod hur mycket dom verkligen betydde och var älskade av oss. 
Jag älskar farmor och farfar <3