Jag säger oftast inte hur jag känner, går oftast och grubblar mycket över allt som kanske är helt onödigt!
Det är sällan jag berättar hur jag egentligen mår, då menar jag på riktigt. Vill försöka klara av allt själv tills jag inte har något mer val, så jag är väldigt envis.
Jag släpper inte in människor i mitt liv och berättar om allt vid första ögonblicket. Jag är därför en som man ska lära känna innan man dömer eftersom den som andra ser behöver jag inte vara.
Alla de som känner mig väl och sånt vet vem jag egentligen är! För dem kan jag visa mer än för andra, jag har jätte svårt att bygga upp tryggheten och sånt med någon som jag inte känner eller kan lita på...
Jag har två sidor, enda som vet om båda är mina familj. Inte ens de närmaste vännerna jag har vet om mina sidor. Jag vill inte visa mig svag, ser man mig så är jag oftast glad. Visar oftast inget annat, då är jag tyst istället. Men mot min familj kommer allt istället, jag kan verkligen vara hemsk även fast det inte alls är hur jag vill ha det!
Men går det så långt att någon retar upp mig så kan även andra få se en arg person... men väldigt sällan!
Detta är lite blandat med sanningar, men allt detta hör ihop på sitt sätt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar